Inför enhetliga företagsskatter |
Till hemsida |
(Publicerad i Östgöta Correspondenten 1998-03-17 under Ordet
Fritt)
Arbetslösheten kostade 153 miljarder kronor år 1995. Det har
universitetsadjunkt Lars Behrenz vid Ekonomihögskolan i Växjö
räknat ut i en rapport för EU-kommisionen. Han har då räknat
med kostnaderna för socialbidrag, bostadsbidrag, ersättning
till arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Teoretiskt skulle pengarna räcka till att ge alla arbetslösa
jobb inom kommuner och landsting enligt rapporten. Utslaget på
500 000 öppet arbetslösa och personer i åtgärder så blir det
en medellön på ungefär 300 000 kronor per år.
Den svenska staten har nu nästan uppnått budgetbalans.
Enligt TV2:s Rapport beror det på att skatteintäkterna ökat
med 150 miljarder kronor per år medan utgifterna minskat
obetydligt, enligt finansminister Erik Åsbrink så har skatterna
höjts ungefär lika mycket som utgifterna sänkts.
Antalet sysselsatta var i februari i år ungefär 3 900 000.
År 1990 hade vi 4 500 000 sysselsatta. (Källa SCB).
Hur kommer det sig att antalet sysselsatta är 600 000 färre
nu än för åtta år sedan. Orsaken är att både företagen och
att den offentliga sektorn sparar. Företagen försöker
ständigt att sänka sina kostnader vilket innebär färre
anställda och lyckas trots detta att öka produktionen. Den
offentliga sektorn sänker också sina kostnader vilket leder
till färre offentligt anställda. Bristen på personal inom
vården är som bekant stor. De som inte får arbete blir
arbetslösa, sätts i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eller utbildas i kunskapslyftet. Dessa åtgärder kostar pengar,
uppenbarligen lika mycket som det skulle kosta att anställa alla
arbetslösa inom offentlig sektor. Vi betalar en halv miljon
människor för att inte producera någonting.
Nu finns det många som kräver sänkta skatter för att öka
sysselsättningen främst inom den privata sektorn. Inser dessa
personer inte att sänkta skatter måste innebära en minskad
efterfrågan från offentligt finansierade verksamheter och
offentligt anställda. Marknaden för de privata företagen
skulle minska. Nu invänder många ekonomer att sänkta skatter
just ger ökad köpkraft. Denna motsägelse beror på att
skattesänkningar omfördelar köpkraft från det stora flertalet
till de som har bättre betalda arbeten och till kapitalägare.
Efterfrågan kommer att styras över från baskonsumtion till
lyxkonsumtion och penningplaceringar i aktier och fonder.
Ett lågskattesamhälle har en annan struktur än ett med
högre skatter. Det kan också ha låg arbetslöshet men
samtidigt mycket större inkomstskillnader. Det har olika bra
skolor och sjukhus för fattiga och rika. Den ekonomiska makten
förskjuts från stat, kommuner och landsting till de
välbeställda, bankerna och de privata företagen. Vi ser
tendenserna här i sta´n, hur byggherrarna styr byggandet kring
Stångån medan politikerna öppet deklarerar sin maktlöshet och
säger att de bara kan bevaka att lagarna följs.
Varför har då inte sysselsättningen ökat när skatterna
höjts med 150 miljarder kronor per år? Det beror på att den
offentliga upplåningen minskat med lika mycket. De offentliga
utgifterna har inte ökat. Det är lönekostnader som ger
sysselsättning både inom privat och offentlig sektor.
Enligt mina egna beräkningar så räcker det att omfördela
40 miljarder kronor per år till offentligt finansierad
produktion för att ta bort hela arbetslösheten. Det är 10 000
kronor per anställd och år. Varifrån ska dessa pengar tas?
Höjda inkomstskatter, höjda varuskatter, höjda
arbetsgivaravgifter eller höjda företagsskatter? Företagen
delar ut vinster i storleksordningen 200 miljarder per år. Detta
är en orsak till att aktiekurserna hela tiden stiger.
En åtgärd som måste vidtagas är att införa en enhetlig
företags- och kapitalbeskattning i hela EU. Det är orimligt att
ha fri rörlighet för kapital inom EU-länderna och samtidigt
tillåta länder som Irland, Belgien och Luxemburg att locka
företag med sänkta skatter och social dumping. EU är annars
så noga med enhetliga villkor för tomater och gurkor. Om
lönerna i hela Europa kunde höjas på bekostnad av de privata
företagens vinster så skulle arbetslösheten också minska.
Släpp litet på landstingens och kommunernas budgetar. Man
måste tillföra en del extra skattemedel men de mesta pengarna
får man genom överföringar från de 153 miljarder per år som
arbetslösheten kostar.
Vi måste dessutom erkänna det arbete som de offentligt
anställda utför som värdefullt. De förtjänar sina pengar på
samma hedervärda sätt som privat anställda, de betalar skatter
på samma sätt och konsumerar resten av sina inkomster på varor
och tjänster som de privata företagen säljer.
Lars Olert